Hej mitt mellannamn är nästan!
Idag har jag nästan kört cykelvasan. Jag var rätt nervös innan men vi kom till start i tid och var redo. Första sträckan bestod av en lååång och rätt seg uppförsbacke. Elin hamnade i en klunga som for iväg och jag trampade som bara den men det gick knappt framåt och var så sjukt tungt. Jag började fundera om jag var alldeles för otränad för detta eller hade jag kanske ätit för nära inpå? Vid det första stoppet känner jag på däcken och dom var inget vidare pumpade (eftersom cykeln bara är två månader gammal hade jag helt förlitat mig på att noll fix behövde göras). Jag ber en av servicekillarna kolla luften och han säger "oj!" innan han hjälper mig att pumpa. Medan jag står där kommer en annan man och kommenterar att det är så många som pumpar (tydligen inte bara jag som missat), han säger också "-hehe, jag såg nån som cykla med nästan punka och ett vobblande bakhjul". Jag skämtar nått tillbaka och cyklar vidare och nu gick det 100 ggr bättre! Men efter mannens kommentar tittar jag ner på bakhjulet... och ser att det vobblar! :S. Bestämmer mig för att kolla det på nästa stopp. Väl framme vid nästa servicetält får jag hjälp att spänna om alla ekrar vilket tar över 20 min. När jag cyklar vidare ligger jag sist i cykelvasan, de ni! Min cykel funkar nu prima och jag plockar många placeringar till nästa stopp. Dock inser jag där att det är en timme och 15 km kvar innan repet dras (vilket innebär att man inte får cykla vidare). Jag cyklar som en tok, ger allt jag har! Kommer fram till stoppet... *trumvirvel* 1 minut och 36 sekunder försent!!! Sen blev det buss tillbaka till Mora. SÅ gick det till när jag nästan cyklade cykelvasan. Är dock sjukt nöjd med de 5 mil jag tog mig.
0 Kommentarer
Lämna ett svar. |
FörfattareEn dalkulla/stockholmare som i år fyllt 30 och firat det genom att resa de 36 milen mellan Mora och Stockholm liksom hundra gånger tidigare. Men denna gång till fots i spåren av arbetsvandrarna från förr. Arkiv
Augusti 2016
Kategorier |