För två veckor sedan gick jag mellan Orsa och Mora via Våmhus. Det blev en tur på 6 timmar med 30 min paus, 28 km. Det är inte ens den genomsnittliga dagsetappen på vandringen. Konditionsmässigt funkade det toppen men blev öm i smalbenen och fick ont ovanpå ena foten. Smalbenen blev bra efter några dagar men foten blev först lite bättre och jag körde på. Har promenerat och var med på ett Bodypump-pass och nu är det värre igen. Sjukgymnasten säger överansträngning med rekommenderad vila... och jag som behöver träna. Hoppas på att det bara var att jag knöt ena skon fel där på slutet av turen. Just nu skriver jag en massa listor på vad jag ska packa, vad jag ska hinna med på jobbet och andra förberedelser. Det närmar sig och jag hoppas att jag håller hela vägen. Det är nu ni gärna får dela med er av alla tänkbara husmorsknep, jag är idel öra! ;) En annan sak jag funderar på
Det där med folkdräkt. En del av det jag är nyfiken på med denna vandring är historierna. Vilka var dom som gick, hur var det. Det kanske är en del i att förstå nutiden, att nysta i min, men också mina släktingars rötter. Genom att lära mig mer om historien i kombination med att träffa andra med sina rötter upplever jag att jag hittar fler och fler likheter. Det är många som är tvungna att vandra idag för att försöka förbättra sina villkor. Precis som folk från Dalarna förr. Precis som historierna, tilltalar hantverken, så som folkdräkten mig. Den ni sett mig ha på flera bilder här på hemsidan har min mormor sytt till sig själv.Och jag känner mig så himla fin och uppklädd i den! Hon sydde även Rättviksdräkter till min morfar och deras döttrar. Jag är fascinerad. Jag känner inte mig själv som en jättebra sömmerska. Jag tycker det är lite för uthållighetsprövande att vara sådär noggrann som jag kan tänka mig krävs för att skapa en hel Rättviksdräkt. Men tro mig, jag är ändå sugen på att göra min egen någon dag. Övar på att skapa annat tills dess. Men var verkligen alla dessa typiska symbolerna från Dalarna så "typiska" egentligen? Tidigare har jag läst att inspirationen till Kurbitsmålningarna hämtades från Italien. Och precis som Foppatofflan erövrade hela Sverige via marknader verkar faktiskt det blommiga tyget som syns på flera folkdräkter ha kommit samma väg. Via knallar som köpte tygerna i Tjeckien och sålde dom här. Kollade på Kobra ikväll som handlade om just det. Hantverk, kraftivism och D.I.Y. Så himla spännande (liksom i princip alla deras avsnitt). Kolla här vetja! Folkdräkten kanske borde kallas världsdräkt istället?
0 Kommentarer
|
FörfattareEn dalkulla/stockholmare som i år fyllt 30 och firat det genom att resa de 36 milen mellan Mora och Stockholm liksom hundra gånger tidigare. Men denna gång till fots i spåren av arbetsvandrarna från förr. Arkiv
Augusti 2016
Kategorier |